När det otänkbara blir möjligt

 

Efter valet 2010 så råder ett komplicerat parlamentariskt läge i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna sitter i vågmästarposition. Regeringen har dock än så länge lyckats klara regeringsarbetet någorlunda, men skillnaden mot förre mandatperioden är slående.

Medan den förra präglades av ett oerhört reformtempo med bland annat fyra stycken jobbskatteavdrag, så har nuvarande mandatperiod handlat om passivitet och slentrian. Orsaken är till viss del sämre konjunktur, men även till stor del Sverigedemokraterna, som även om man röstat med regeringen i nästan 9 fall av 10 stoppat flera profilmässigt viktiga alliansfrågor – som exempelvis det femte jobbskatteavdraget.

Alliansen har i möjligaste mån försökt få till stånd bredare uppgörelser över blockgränserna. I några fall har man lyckats, exempelvis en integrationsuppgörelse med miljöpartiet, och nu senast den stora frågan om den så kallade Europapakten där Socialdemokraterna till slut gav sitt godkännande.

Verkligheten är emellertid den att Sverigedemokraterna ständigt sitter med trumf på hand och skulle, med aningen fler voteringar mot alliansen, kunna orsaka regeringskris och nyval. Det finns ingen garanti för att det passiva stödet ska fortsätta i den omfattning det gjort hittills.

Socialdemokratin har som de flesta känner till befunnit sig i sin värsta kris någonsin. Men med nya ledaren Stefan Löfvén har man på kort tid fått tillbaka en del av förtroendet för partiet, och det har redan visat sig i opinionen. Lägger man sedan till ett starkt miljöparti och en vänster som fått blodad tand med nye ledaren Jonas Sjöstedt, så finns mycket väl möjligheten till en rödgrön comeback och valvinst 2014.

Det finns dock ett mycket stort aber för den nuvarande oppositionen – en realitet som fått i princip noll belysning av politiska kommentatorer. Sverigedemokraternas vågmästarroll är nästan cementerad och man skulle aldrig någonsin utgöra ett passivt stöd till en regering som innehåller Vänsterpartiet. Förmodligen skulle det kunna fungera med Socialdemokraterna i regeringsställning, på samma sätt som med alliansen – men aldrig med Jonas Sjöstedt.

I de allra flesta opinionsmätningarna ligger Åkesson & Co stadigt över valresultatet på 5,7%,  och man har hittills aldrig varit i närheten av 4%-spärren. Detta ger oss en förutsättning som i dagsläget kan beskrivas som en utopi; att den rödgröna sidan måste vinna valet med större marginal än Sverigedemokraternas valresultat. Om inte? Garanterad regeringskris.

För att ta landet ur denna mycket extraordinära och prekära situation kommer bara ett alternativ att finnas. Ett alternativ, som kommer att gå till historien därför att det aldrig tidigare i Sverige ens varit tänkbart i teorin. Vi talar om en koalitionsregering mellan Sveriges två partigiganter – det Socialdemokratiska Arbetarepartiet och Moderata Samlingspartiet.

Bara tanken är svindlande. Historiskt handlar det om två fenomen vars relation till varandra skulle kunna beskrivas som tes och antites. Detta scenario är inte bara möjligt – utan faktiskt till och med troligt.

Ett unikt ansvarstagande för riket ligger naturligvis i potten. Men detta tankealsters legitimitet skulle omedelbart haverera om det inte vore för de båda partiernas förflyttning mot mitten i svensk politik. I sossarnas fall började det under Göran Persson-eran, som helt tog avstånd från inflationspolitiken på 70 och 80-talen samt började det smärtsamma arbetet att sanera statsfinanserna efter krisen i början av 90-talet. För Moderaterna var Alliansbildandet 2004 och Fredrik Reinfeldt och Anders Borgs intåg nyckeln till ny positionering.

Nu kanske någon invänder att Alliansen och Miljöpartiet ligger närmare varandra och således skulle ha bättre förutsättningar till kompromisser. I vissa frågor är svaret ja, men i det stora hela nej. Energifrågan skulle exempelvis bli en mardröm. Stefan Lövéns nya lag har också tydligt distanserat sig från Håkan Juholts klasskampsretorik och snarare uttryckt sig positivt om otypiska Socialdemokratiska frågor som företagande och innovation.

I ett internationellt perspektiv är lösningen med koalitionsregeringar mellan höger och vänster inte helt ovanliga. Det främsta exemplet är Österike. Även svenska kommuner har i undantagsfall tillämpat denna utväg.

I valet 2014 kommer historia skrivas och många upprörda känslor kommer blossa inom båda blocken när de ideologiska ståndpunkterna tvingas till reträtt.

 

 

  • Marcus

    Två grejer: snygg sajt och bra analys! Kommer följa med spänning. /Malla

    • atpmix

      Tack Malla! Respons från dig uppskattas mycket. 

  • Mats

    En strålande analytisk gåva verkar ha tränats fram i alla dina matcher!
    Att se helheten med de små nyanserna är skicligt och begåvat!

    Alliansen torde kunna vinna fler röster om de mindre partierna fick igenom
    större del av sin politik, som det är nu tror röstare på de mindre allians partierna
    Inte att det spelar någon roll, det blir som M säger ändå.
    Det har nog varit alliansens största misstag som helhet, att M fått lov att bli så
    Stort på de andras bekostnad.

    Tror som dig Jakob, det finns en möjlighet för koalitionsregering, även om jag
    tvivlar att tiden är inne för svensk blockpolitik att gå i graven

    Ser fram emot fler analytiska tankar/ Mats

    • atpmix

      Tack för de orden Mats!

      Jag håller med dig om att de mindre allianspartierna måste försöka profilera sig mera. Samtidigt har ju alliansens styrka varit just att man kunnat hålla ihop. Så det blir lite av moment 22.

  • johanwesterholm

    Det ska bli mycket spännande att följa din utveckling som opinionsbildare. Jag gillar det jag läser spontant och ditt format kommer behövas, oavsett var du står partipolitiskt. En bra ton och en prydlig blogg.

    Vill du ha tips från ”coachen”, hör av dig via kontaktmailen eller ännu bättre – dyk upp på Nätrot 12 den 27-29 april. Då kan du träffa många av oss som varit med ett tag och få dig en del till livs så att du vinner tid. Jag håller ett seminarium om hur att använda statistiken som stöd för att bryta igenom mediebruset, hur att veta hur man skall agera för att nå rätt beslutsfattare eller sätta agendan i opinionsarbetet.

    mvh

    Johan

    • atpmix

      Johan,

      Tack för de uppmuntrande orden samt att du tittade in och delade med dig av synpunkter och tips.