Intervju med DC-debutanten Filip Prpic

 

Först och främst, grattis till debuten!

Tack ska du ha!

Om vi backar bandet lite så tog du alltså ett break från tennissatsningen förra året. Beskriv lite hur dina tankar gick då?

När jag tog det beslutet handlade det om lite olika faktorer, dels privata, dels ekonomiska. Jag kände också att min spelstandard sjunkit betydlig jämfört med tidigare med bland annat tidiga förluster i futures, vilket knappt hänt tidigare. Jag kände inte riktigt igen mig själv på träningar och tävlingar. Så i juni månad bestämde jag mig för ett break innan skeppet verkligen nått botten, och det är jag faktiskt glad över idag.

Spelade möjligheten till DC-spel in vid beslutet om comebacken?

Ja absolut! Jag spelade några elitseriematcher för Fair Play i december och kände på träningarna att kroppen svarade upp bra, och att suget att slå på bollen igen verkligen fanns där. Såg också tennisen på ett lite annorlunda sätt än tidigare – med annat träningstänk o s v. Hade också lite personliga saker som jag lättare kunde lägga åt sidan när jag väl stod på banan.

När tog du beslutet att konkurrera om en plats?

När jag började träna igen fanns det ju någonstans i bakhuvudet en vetskap om att läget ser minst sagt mörkt ut nu på herrsidan. Robin hade ju dessutom fått sin körtelfeber och var långt ifrån spel. Det definitiva beslutet tog jag dock när jag ringde upp Enqvist och Larsson i början av januari och upplyste om mitt intresse att vara med och kriga om en plats.

Hur förberedde du dig träningsmässigt, och hur förberedde sig laget innan DC-matchen?

Min civilsituation har ju förändrats det senaste året och nuförtiden hinner och kan jag inte fylla dagarna med 5-6 timmar tennis. Därför har jag försökt fokusera ännu mer på intensitet och kvalité. Tennisträningen har jag främst bedrivit på SALK och Kungliga, med bland annat Ryderstedt. Trots uppehåll och avsaknad av matchtempo har jag känt att jag verkligen hängt med väldigt bra mot alla som skulle kunna tänkas vara aktuella för DC-spel.

Laget, plus ytterligare ett antal spelare, körde en intensiv träningsvecka i Danderyd före avresan. Två tennispass dagligen med mycket slagträning och poängspel stod på programmet. Det var självklart viktigt och bra att få den träningen under tränarnas ögon, även om jag redan innan den veckan börjat  känna mig i hygglig form då jag bland annat spelat en tuff vintertour i Uppsala med 5 matcher under 48 timmar.

När kände du att du skulle ta en singelplats?

Vi åkte ner på söndag och direkt på den första träningen på måndagen kände jag att jag gillade banan, hallen och bollarna. Känslan som infann sig då var att om någon skulle peta mig från en singelplats så skulle han få spela mycket bra på träningarna. Så i princip redan på måndagen.  Jag kände att jag blev bättre och bättre för varje dag och att jag var bäst bland singelspelarna där nere.

Du gör en debut på bortaplan, mot en topp 10 spelare, inför 4000 åskådare. Beskriv känslan före, under och efter matchen.

Vi tog ut laget inofficiellt på onsdagkväll, och då släppte väl en liten sten, eftersom jag kände att jag kanske borde fått spela redan i play-off matchen mot Italien 2010. Jag tar aldrig något för givet men nu kände jag verkligen att det var min tur – och självklart blev jag väldigt glad.

Dagen före match hade jag en väldigt bra träff på bollen. Sedan kvällen före match trodde jag att jag skulle vara mer nervös än jag faktiskt var. Det var faktiskt först när vi lottade inför matchen och började bolla in som jag riktigt kände av nervositeten. Det kändes stort då, men jag lyckades hålla första servegamet och komma in hyggligt i matchen.

Under matchen gör ju adrenalinet mycket, men jag försökte njuta av tiden där ute, och även visa bra kroppsspråk – att jag var där för att vinna. Det räckte inte riktigt men det var en fantastisk upplevelse.

Efteråt var det verkligen blandade känslor. Å ena sidan var jag rörd och kände glädjetårar över att fått spela en sådan match. Å andra sidan kände jag mig riktigt besviken, för jag kände verkligen att jag höll på att skaka honom ordentligt i tredje set. Jag blev bättre för varje boll och kände mig helfräsch i kroppen – när matchen plötsligt tog slut.

Du känner ju Janko Tipsarevic sedan innan. Taktiken mot honom?

Både han och Troicki är duktiga på bollar i höfthöjd och att utnyttja motståndarens fart. Båda är tempostarka och servar bra. Att sätta fart på bollen själva och spela på högre bollar gillar de dock inte. Mitt spel bygger ju på variation så jag hade en glasklar bild av hur jag skulle spela. Dra ner på tempo, dra upp tempo, kort, högt. Redan när jag ringde Thomas och Magnus och anmälde mitt intresse för att spela så hade jag matchbilden klar.

Dina bästa resultat och din bästa ranking ligger mer än fem år tillbaka i tiden. Vilken nivå kände du själv att du kom upp till i matchen?

Förutsättningarna var ju väldigt tuffa med tanke på hur det senaste halvåret sett ut. När jag mötte Ferrer i Sydafrika hade jag exempelvis kvalat in och vunnit första omgången, vilket såklart är en totalt annorlunda sits. Jag får nog ändå säga att nivån var relativt bra. Var lite besviken på min forehand som fungerat väldigt bra under träningarna.

Hur ser planen ut framöver? Om vi börjar med tävlingarna?

Jag trivs bäst på hardcourt utomhus så jag kommer försöka spela sådana tävlingar framöver. Nu på vårkanten är det ju mest grusturneringar så det blir förmodligen det till att börja med.

Du nämnde annat träningstänk tidigare. Utveckla gärna det.

Framförallt det mentala på banan. De bästa spelarna är otroligt duktiga på att tänka en boll i taget. Det har inte varit min bästa gren men jag ska försöka jobba ännu mer på det under den tid som återstår för mig på tennisbanan.

Till sist, för att nå topp 100, vad behöver du framförallt förbättra?

Spontant – förmågan att driva upp tempot ännu mer i bollduellerna. Få bättre effekt på bollen i slaget. Variationen är min styrka men jag skulle behöva ännu mer rackethastighet när jag ökar tempot.

Stort tack Filip och lycka till framöver!

Tack Jake!