Därför tror jag eurozonen spricker

 

Hösten 1992 hade Sverige under en kort period 500 procents ränta. Internationella valutaspekulanter hade insett att landets statsfinanser var så svaga, att den fasta växelkursen inte skulle hålla om de sålde stora belopp svenska kronor – och det gjorde den inte heller.

Riskbanken fick släppa kronförsvaret och låta växelkursen flyta. Kronans värde sjönk direkt med uppemot 20 procent och spekulanterna, med George Soros i spetsen, kunde köpa tillbaka sina kronor så mycket billigare än de sålt dem – och göra en hiskelig vinst!

De svenska räntorna återgick efter devalveringen till ett mera normalt läge.

Sambandet mellan ränta och valutakurs är fundamentalt – och brutalt.

Nu tjugo år senare lånar svenska staten till en ränta under 2 procent, på så lång tid som 10 år. Förklaringen är att de svenska statsfinanserna är i ordning igen. Samma sak gäller Tyskland, Norge, Finland – och naturligtvis Schweiz.

Den som är äldre än jag minns att riksdagspartierna gemensamt bestämde sig för att skära ner de offentliga utgifterna drastiskt. Man stiftade också en lag om att budgeten skulle vara i balans. Slutligen kunde de stora exportföretagen få luft under vingarna av den svaga kronan, och börja konkurrera. Resultatet blev att tillväxten sköt fart och skatteintäkterna började öka – långsamt ökade skutan farten igen. Statskuldens andel av BNP har gått från, som mest 75 procent, till dagens nivå på drygt 30 procent.

När eurozonen bildades kom ett antal länder med för dåliga exportförutsättningar och för svaga statsfinanser med. Euron blev ett livsfarligt vapen i deras händer – den hade enorm köpkraft överallt, och man kunde låna obegränsade mängder. Och det gjorde man med besked, tills statsskulderna plötsligt visade sig ohållbara. Resten av historien känner vi väl.

De svaga staterna med, Grekland, Portugal, Irland Spanien och Italien i spetsen, kan inte devalvera som Sverige gjorde, för de har ingen egen valuta. I stället tar sig de svaga statsfinanserna uttryck i skyhöga räntor. Risken är nu att de inte kommer att kunna täcka sina lånebehov på den öppna marknaden, därför att obligationsköparna ser riskerna som för stora. Grekland är redan där, Portugal står näst på tur.

Om detta sker måste ECB och IMF och liknande institutioner gå in med lån och räntesubventioner – och dessa pengar kommer från de friska länderna.  Om detta stöd uteblir kommer resultatet att bli statsbankrutter inom en stor del av eurozonen.  Stödet måste alltså fortsätta om inte sammanbrottet ska komma de närmaste åren.

Men även om stödet fortsätter så måste problemländerna förr eller senare försöka finansiera sig på kapitalmarknaderna. Detta är den ultimata utmaningen, som jag inte tror att de klarar. Redan nu ligger räntan på dessa länders upplåning 4 – 5 procentenheter över de friska staternas upplåning.

Att i ett sådant läge både klara de höga räntorna, och dessutom amortera ner skulderna, kräver en enorm tillväxt! Och hur ska en tillväxt kunna skapas om man inte kan ge sina exportföretag (om man nu har några) kostnadsfördelar genom att devalvera valutan?

Lettland har gjort en så kallad inre devalvering genom att genomföra massiva nedskärningar i kombination med stora lönesänkningar – och detta ser ut att ha lyckats. Men då ska man komma ihåg att Lettlands skuldsättning i utgångsläget inte alls var särskilt stor.

Min slutsats är att Europazonen, förr eller senare, kommer att dras isär och att euron som valuta i bästa fall kommer att överleva i ett fåtal större europeiska stater.

Projektet var feltänkt från början.

 

 

 

 

 

  • Johnny

    Det är en trolig utveckling. Läste att det fanns ett tyskt förslag på att fortsätta med nationella valutor och att införa Euron som en handelsvaluta parallellt med dessa. Det hade varit en mycket bättre väg att gå, flexibelt, lägre risker och marknadsutvecklingen hade fått bestämma förhållanden över tiden. Synd. Nu fick alla länder en valuta, en ränta, en centralbank som skulle passa alla och det gjorde den inte.

    • atpmix

      Tack för ditt bidrag till diskussionen!

    • Knightir

      Problemet med hobbypengar, är att det kostar.. inväxlingarna.

  • Tollessss

    Jag ser det som en fråga om moral och en gemensam hållning inom en nationalstat. Det stod att finna i de tre baltiska staterna, finns i Tyskland och fanns i Sverige 1992.
    Jag tänker på Gustav II Adolfs drängar som i harnesk red framåt på linje oavsett vem som var framför dem, det var så man gjorde och de visste inget annat, och på Simon Wiesental som sa att tyskarna är ett konstigt folk, säger man åt dem att mörda Judar gör de det och säger man sedan åt dem att leta reda på de som gjorde det gör de det också.
    Folk som är vana att lyda gör som de är tillsagda, det har fungerat tidigare och den stora massan vet inget annat. En kultur.
    De folk som lever vid Medelhavet har inte denna kultur. De har fått lära sig att klara sig själv i mer än tusen år och att vakta på påbud från stat och politiker med utgångspunkten att jag kommer att få betala och vem kommer att tjäna på det?
    Hur kan jag undvika att betala eller hur kan jag tjäna på det? Dvs man utgår inte från allas bästa. Som jag ser det.
    Därför tror jag inte heller att interna devalveringar a la Baltikum är möjliga i PIIGS, och minst av dessa i Grekland.
    Frågan är då när Tyskland och Frankrike uppskattar att deras banker kan överleva en betalningsinställelse i Grekland?
    Som jag ser saken är inte frågan om när detta kommer utan om de öviga länderna då vill vara med om att kämpa för Euron?

     

     

    • fransolsson98

      I Frankrike talar samtliga politiker om att nu måste alla Franskrikes invånare bara köpa Fransktillverkade varor, och det rimmar dåligt med pamparnas direktiv i Bryssel och inte minst ger det oss alla en klar signal om vad som är på gång att hända!

  • Knightir

    Ett paradis för en usel Tjänstemanna-kontinental fason.
    Att få gå och dra benen efter sig, för en fet lön, liknande de gjort tidigare.
    En samling löjjeväckande människotyper.
    Naturligtvis höll det hör inte ihop med andra stramare hållna länders personal.
    ‘Civil servant’, gör sig tjänst, inför Allmänheten.
    Inte tvärtom..
    (Hade det varit privatföretag, hade välvilligheten varit jovialisk.
    Och icke pompös ridiculeuse..statlighet).
    Det var hela ursprunget till eländet 102.
    Hur dåliga beslut, tvingades fram, hastades fram.. Lånen haglade.
    Ja, herregud, så lätt att räkna ut resultatet.

  • fransolsson98

    Ett bra exempel är Schweits som lånar på tio (10) år till 0 ränta och återbetalar endast 97,5 procent av det lånade beloppet.
    Detta är en signal till pamparna i bryssel som gör att dom är löslöivade hela högen och snart inte gör annat än springer på toaletten!