Analys – Roger Federer

 

Så har då turen kommit till tidernas främste tennisspelare. Fyra gånger vinnare av Laureus Awards (årets idrottsman) och allmänt ansedd som 00-talets störste idrottare alla kategorier.

Forehand:

Det ultimata grundslaget!

Greppet är ett eastern med liten dragning åt semiwestern. Så fort intuitionen meddelar att forehand ska slås börjar en förberedande fas av slaget med axelvridning där rackethuvudet placeras lodrätt i huvudhöjd med kraftigt böjd armbåge. Stödhanden är placerad på racketöglan vilket säkerställer axelvridningen. Den här fasen (1) gör att Federer ytterst sällan hamnar i tidsnöd.

Fas 2, den riktiga backswingen, inleds med att stödhanden släpps fri från racketen. Axelvridningen går nu in i det sista intensiva skedet samtidigt som rackethuvudet i god tid formar en liten, rund swing. Den är avsevärt mindre än hos majoriteten av kollegerna, vilket ytterligare bidrar till spara tid.

I den sista fasen (3) demonstrerar Roger sin banbrytande klass. Fotställningen i slaget ändras utifrån position, men semiopen stand föredras oftast. Easterngreppet gör det i grunden svårare att stänga racketen i träffögonblicket, och därigenom skapa topspin. Det löser Federer genom att använda hanleden mer än vad som torde vara möjligt.

Mindre än en tiondels sekund innan bollträffen, är handleden maximalt vriden utåt, och rackethuvudet pekar rakt bakåt! Detta givetvis för att i träffögonblicket kunna ge bollen så mycket rotation som möjligt. Armen är dessutom alltid helt sträckt i träffögonblicket. Armhastigheten är ofattbar, genomföljningen maximal, och swingen avslutas nästan alltid i olika lägen under axelhöjd. Överkroppen hålls upprätt och huvudet är helt fixerat tills bollen med marginal lämnat racketen.

Federer söker hela tiden utrymme för sin forehand, och han kan göra precis allt med slaget. Öppna upp banan med grym spin, flacka den hårt, transportspela den blysäkert – och sist men inte minst bokstavligen avrätta allt i mittplan!

Världens bästa grundslag. Någonsin (och för all framtid?). Betyg 11 av 10.

Backhand:

En stilren enhandsbackhand. När racketen dras tillbaka ligger rackethuvudet i en ganska öppen position. Den ordentliga vridningen av handleden, när toppspin ska slås, sker istället när armaccelerationen mot bollen äger rum. Detta gör att motståndaren har svårare att avläsa om toppspin eller slice ska komma.

Dessförinnan har högerbenet intagit en stabil position med tyngden framåt och med god marginal till vänsterbenet. På så sätt skapas rätt balans i slaget. Armen är även här exemplariskt sträckt i träffögonblicket och genomföljningen är optimal.

Men, slaget är långt ifrån komplett. Detta avslöjas med jämna mellanrum på höga spinbollar i allmänhet, och mot Rafael Nadal i synnerhet. Det är och kommer alltid att vara svårt för spelare med enhandsbackhand att slå på bollar över axelhöjd. I det läget har man inte alls samma hjälp av stödbenet som styr balansen. Framförallt kan man inte ta hjälp av sin andra arm som är fallet med tvåhandsbackhands. Ett antal spelare hanterar faktiskt den höga bollen på backhand bättre än Federer.

Plåster på såren är att Roger innehar tourens bästa slice, vilket till stor del hänger ihop med hans unika känsla i handleden. Med den kan han ändra tempo och totalt bryta spelmönstret. Han använder den flitigt och den tillför onekligen en extra dimension i hans spel. Betyg 8 av 10.

Returer:

I returposition utstrålar Federer smidighet och mjukhet. Splitsteppet tajmar han, precis som Djokovic, perfekt – och reaktionen på förstaservar är utmärkt.  Han har heller inga som helst problem att korta ner swingen.

Istället är det returerna på andraservar som lämnar en del i övrigt att önska. Och återigen är det backhandsidan som spökar lite.  I Federers enastående register saknas här en mycket viktig detalj – förmågan att dräpa backhandreturer på uppstuds.

Det är en akilleshäl som kanske inte framstår som så avgörande. Men kan man ideligen sätta press på motståndarens andra serve är det oerhört mycket vunnet (se analysen om Djokvic). Federer hade t e x med stor sannolikhet vunnit fler matcher mot Nadal om returen på andraserve generellt varit mer aggressiv. Betyg 8 av 10.

Volley/Nätspel:

Till skillnad mot hans värsta rivaler så finns det inget direkt att anmärka på volleytekniken. Federer är dessutom enastående skicklig i det ”lilla spelet” runt nät. Vad som saknas är den extra aggressiviteten och särpräglade intuitionen i nätposition – typexemplet här är Pat Rafter. I mitt tyckte tidernas främste nätspelare. Betyg 8 av 10.

Serve:

Federer har en väldigt avslappnad serverörelse. Inte en muskel ansträngs i onödan. I uppkastet ligger bollen nästan identiskt varje gång oavsett placering, vilket gör den oerhört svårläst. Benen används ordentligt och axelvridningen är bra. Likaså armbågsläget.

Det som möjligtvis saknas är att höften skulle kunna skjutas fram mer, vilket skulle skapat ännu mer tryck. Det är dock svårare när man har fötterna bredare isär som Roger har. Typexemplet är Sampras som hade en otrolig axelvridning och höftaktivering, trots bredare fotställning.

RF har långt ifrån den hårdaste förstaserven på touren. Men pricksäkerheten och variationen är fantastisk, och det ger honom oftast minst två direktpoäng per servegame. Detta i kombination med en toksäker andraserve, med grym kick, ger honom näst högsta betyg. Betyg 9 av 10.

Fotarbete/rörlighet/snabbhet:

När Federers storhet analyserars är denna kategori ofta den första som glöms. Han rör sig kattlikt till synes helt utan ansträngning.  I ytterlägena är han enormt snabb tillbaks mot mitten, och det är en fröjd att skåda hans frekvens på fötterna när han jobbar runt sin backhandsida för att slå forehand.

Lägger man sedan på en fantastisk blick för spelet så borde betyget bli full pott. Men konkurrensen inom denna kategori är mördande. Betyg 9 av 10.

Psyke:

Under juniortiden och de första senioråren genomgick Federer ofta mentala berg- och dal- banor i sina matcher. Allt eftersom åren gick så förbyttes de mentala svackorna mot imponerande kyla. Ansiktsuttrycket förändras numera ytterst sällan hos Roger och han är fantastisk i tighta situationer som t ex i tiebreak. Där lyckas han nästan jämt vara både aggressiv och bollsnål på samma gång.

Svagheten har istället visat sig sporadiskt i långa matcher. Eftersom Federer varit så överlägsen under stora delar av sin karriär hör det till ovanligheterna att han utsätts för dessa påfrestningar. Men framförallt under senare år mot sina yngre stjärnkollegor har hans energinivå dalat betänkligt vid flertal tillfällen.

Tendens till ointresse har även förekommit vid enstaka tävlingar de senaste åren – en högst mänsklig reaktion efter mer än ett decennium i den absoluta toppen. Betyg 8 av 10.

Uthållighet:

Det första som oftast händer när tröttheten kommer smygande är att den mentala styrkan går ner. Det har som nämnts hänt Federer vid flertal tillfällen. Framförallt Nadal har ett dussintal gånger fått in schweizaren i detta stadium.

Rent fysiskt är det dock oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att knäcka Federer. Det beror på en mängd faktorer. Han styr majoriteten av bollduellerna, han läser spelet bättre och reagerar tidigare än nästan alla andra, han rör sig mjukare och mer ekonomiskt och sist men inte minst så är han självklart grymt fit. Betyg 9 av 10.

 

Sammanfattning:

Det finns ett antal tennislegender. Och så finns Roger Federer. Att han tog tennisen till en ny nivå behöver inte påpekas – snarare sättet han gjorde det på. Med klass. Med elegans. Och med stil.

Att vid 30 år fyllda, och 16 GS- titlar i bagaget, anta utmaningen att ta upp kampen mot sina flerårigt yngre kombattanter är stort. Ännu större är faktumet att han är på god väg att lyckas med sitt mål. Att återigen ta tillbaka tronen.

Utvecklingsmöjligheter vid 30+? Tja, varför inte. I min värld ligger aggressivare returer på andreservar närmast till hands.

Mot bakgrund av hans spel det senaste halvåret (och med en liten extra dos av subjektivitet) så tangerar han nuvarande ettan Novak Djokovic. Totalbetyg 70 av maximalt 80 poäng.

 

 

 

 

  • Robert Wallerbert

    Återigen en mycket läsvärd och klockren analys.

    • atpmix

      Tack Robert, kul att du läser!

  • Malla

    Så initierat, mkt underhållande!

    • atpmix

      Tack Malla! :)

  • Tomas

    Intressant läsning.

    En fråga, min 11 årige son som spelat två år och av tennisskolan lärt sig att använda easterngrepp i forehand har hyfsad forehand men lite för lite topspinn tror jag.
    Rekomenderar du att han byter grepp till semiwestern?

    • atpmix

      Tack Tomas.

      Svårt att göra en bedömning utan att veta hur tekniken ser ut. Men generellt skulle jag svara ja på den frågan. Ju tidigare desto bättre.