Alliansen – kanoner och kalkoner

 

Bildandet av Alliansen 2004 innebar en injektion och vitalisering av svensk politik. Det räckte också till borglig valvinst både 2006 och 2010. Men hur har Alliansen egentligen skött regeringsinnehavet – i det här inlägget kommer de två första kanonerna och kalkonerna.

Kanoner:

Värnandet av de offentliga finanserna.

En historiskt sätt svajig borglig gren har förbytts mot ett paradnummer. Firma Reinfeldt/Borg kommer aldrig någonsin släppa greppet om statsfinanserna. Det är överordnat allt annat, och ska så vara. Sverige har nu ett AAA rykte i hela världen och det visar sig med eftertryck på kapital – och finansmarknaderna. I Europapolitiken har Sverige fått en stark röst tack vare ett långsiktigt och konsekvent handlande.

Grunden lades dock redan i mitten av 90-talet med det finanspolitiska ramverket, det i särklass viktigaste politiska beslutet i mannaminne. Dåvarande socialdemokratiska statsministern Göran Persson visade stort ledarskap som, trots hård intern kritik, vågade skrota överbuds- och höginflationspolitiken från 70- och 80-talen.

Jobbskatteavdragen.

En absolut nödvändig reform. Sveriges skattebörda på löntagarna hade sedan Olof Palmes dagar legat på absurda nivåer. Det var tvunget att det började löna sig bättre att arbeta i Sverige. En vanlig arbetare har fått en extra månadslön i plånboken efter skatt.

Hur pass jobbskapande reformen (70 miljarder) hittills varit råder det delade meningar om. Regeringen har nämnt siffror på runt 120000 jobb, medan Socialdemokraterna betvivlat att sysselsättningen alls påverkats nämnvärt. Var sanningen exakt ligger är enligt experterna omöjligt att svara på. Men att sysselsättningen på sikt påverkas positivt är de flesta överens om.

Kalkoner:

Sjukförsäkringen

Låt oss först konstatera en sak, förtidspensioneringarna spårade helt ur i början av 00-talet. Kostnaderna skenade och många unga människor hamnade i utanförskap och passivisering. Både för de enskilda människornas skull, och för statsfinansernas skull, var det nödvändigt att skapa möjligheter för de långtidssjuka att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Men sedan gick något fel.

När de striktare reglerna skulle tillämpas av Försäkringskassor och Arbetsförmedlingar hamnade tusentals människor i kläm. Jag har personligen sett exempel på hur okänsligt människor blivit behandlade. Sängliggande har tvingats till personliga inställelser – och när de inte klarat av att ens ta sig dit i taxi har de blivit utförsäkrade. Tjänstemännen på de kontakthavande myndigheterna har inhämtat expertutlåtanden som sedan inte tillmätts någon betydelse vid bedömningen av den enskildes arbetsförmåga. Skrämmande! Och någon påtaglig förändring har inte skett.

Riskkapitalförsörjningen

Om Sverige ska leva upp till sina ambitioner inom välfärden, särskilt när befolkningen blir äldre, måste den industriella basen öka. Det är alla ense om. Att det tillkommer nya företag som kan växa och anställa folk är därför i sin tur en nödvändighet – men så är det inte i praktiken. Företagande minskar tvärtom.

Regeringen talar i högstämda ordalag om vikten av fler företag, men som när det gäller sjukförsäkringen, brister det i det praktiska genomförandet. Det är mycket svårt att få fram kapital till utveckling av innovationer.

Almi och Industrifonden är två statliga organ med uppgift att omsätta statens stöd till nya företag i praktiken. Även här har jag personligen sett att det fungerar dåligt. Även om nya innovatörer får gehör för sina affärsidéer, så får de höra att dessa institutioner inte går in och stöttar ”utveckling” – pengar till detta får de hitta någon annan stans, men ingen kan säga var. Däremot sägs de vara välkomna tillbaka när deras innovationer visat sig kommersiellet bärkraftiga, för att få hjälp med ”expansionskapital”. Den hjälp som finns att få är därmed ofta ingen hjälp alls!

 

 

 

 

  • Caroline G

    Intressanta reflektioner! Jag tycker om din beskrivning av sjukförsäkringsproblemet! Tydligt och kortfattat.

    Jag hade gärna hört siffror på jobbskatteavdragen?

    Jag blir nyfiken på din formulering om att statsfinanserna är överordnat allt annat, och ska så vara. Personligen vill jag ifrågasätta detta. Eftersom Sverige redan är ett land med jämförelsevis högt välstånd i världen, så borde väl inte landets huvudsakliga fokus vara att utöka det ekonomiska välståndet på bekostnad av välfärd som vi nu har möjlighet till att bygga? Varför är det så viktigt att vi i snabbare takt blir ännu rikare som land? Varför anser du inte välfärden vara lika viktig? Jag anser att oavsett politiskt huvudparti så kommer Sveriges välstånd att fortsätta växa. Med alliansens politik blir det kanske snabbare, men på bekostnad av många oetiska handlingar.

    • atpmix

      Hej och tack för din kommentar.

      Att statsfinanserna är överordnat allting annat framgår med all önskvärd tydlighet när vi blickar ut över Europa. Där får land efter land nu offra välfärden eftersom de under lång tid levt över sina tillgångar och nu tvingas skuldsanera. 

      • Caroline G

        Vad kul med ett snabbt svar.

        Välfärd är inte likställt med att leva över sina tillgångar. Jag håller med om att Svensk politik behöver prioritera resurser och inte bör lova ut för mycket på alla håll. Men menar du att socialdemokratisk politik alltid skapar skulder? Jag hade gärna sett var du funnit dessa exempel av hur Europeiska länder måste offra välfärd pga skulder. Även om vi kan lära oss saker där så är det bra att även undersöka svensk politik. 

        Jag har många gånger sett exempel på hur Sverige var en stark ekonomi under Göran Perssons tid. Jag har dessutom fått höra att de fick ta emot ett underskott på över 200 miljarder efter Bildt-regeringen. Vi har haft en socialdemokratisk regering i 12 år utan att tvingas offra vår välfärd pga skulder. Därför tror jag inte på att ett land måste överordna statsfinanserna och bryta ner sin välfärd för att fungera som land.

        Var hittar man siffror på jobbskatteavdragen?

  • Eva Adam

    Intressant att läsa vad du konstaterat. Vore också intressant att höra något om vilket syfte, dolt och synligt, du personligen tror att Alliansen, och då främst Moderaterna, har med denna inriktning. Det går ju alltid att dra slutsatser utifrån våra handlingar. Som det metaforiskt sägs i Bibeln: av dess frukt känner du trädet. Utifrån vilka som missgynnas och vilka som gynnas av den borgerliga politiken går det ju att dra slutsatser om dess syfte. Jag inbillar mig inte att det  är goda människor som sparkar på dem som redan ligger. Och det räcker för mig att förstå vår regerings människosyn för att inse hur farliga individer den består av. En statsminister eller statschef som saknar människokärlek är inte lämplig. Därför är de nya sjukförsäkringsreglerna anledning nog att misstroendeförklara statsministern.