Det krävs mer

  

Det var en råkall vintermorgon i februari 2007. Jag värmde upp på en av Kungligas tältbanor, belägen utmed Lidingövägen. I samma stund tågade en tanig yngling, och tillika dagens träningspartner, in på banan. Efter tre slag på inbollningen stod det klart att hans grundslag var mycket stilrena – men matchspelet som följde skapade vissa frågetecken.

Mina förväntningar var skyhöga. Jag hade hört väldiga lovord om den snart 16 årige Grigor Dimitrov. Förutom att han var bäst i världen i sin ålder, skulle hans teknik, spel och rörelsemönster vara en kopia – av Federers. Den absoluta världstoppen skulle bara ligga några år bort.

Eftersom jag följt och tränat med Federer under junioråldern, och sett honom utvecklas till den spelare han blivit, så kändes det onekligen mycket intressant att få ett matchspel med Grigor.

Och visst var han väldigt bra för sin ålder. Slagtekniskt liknade det också Federer en hel del, men det stannade inte där. Hans gång hans ticks hans sätt att hålla racketen mellan bollarna, i stort sett allt var hämtat och imiterat efter den schweiziska superstjärnan. Och det var precis det som framförallt grundande tvivlet som jag ändå fick. Man kunde se att han fått höra dagarna i ända hur mycket han påminde om Federer, och självklart påverkas man av det.

Det är en sak att titta på specifika detaljer, som exempelvis hur sträckt Federers arm är i bollträffen eller hur snabbt han vänder i ytterlägen. Men att ägna tid till imitation av precis allt, förhindrar utvecklingen av den egna spelidentiteten, och framförallt riskerar det i värsta fall att ta bort fokus från det kanske viktigaste av allt – stenhårt jobb med fysiken.

Att Dimitrov inom 4-5 år skulle bli en topp 100 spelare tvivlade jag inte en sekund på. Min bedömning gällde om han skulle kunna bli en absolut toppspelare inom samma tidperiod. Jag minns att jag sade ordagrant till Lasse Eriksson som var med på banan: ”Det blir ingen spikrak väg till toppen för den här killen Lasse”.

Idag, mer än fem år senare, är Grigor självklart en bra spelare. Han ligger i skrivande stund 101 i världen och tar sig successivt uppåt. I veckan tog han sin mest meriterade vinst hittills mot Berdych i Miami. Hans spel ser ofta fantastiskt ut, men fysiskt har han långt kvar innan han kan matcha de bästa spelarna i världen.

Där har jobbet inte gjorts.

 

 

  • Thomas

    Mycket intressant artikel, som nog kan gälla på en hel del juniorer som inte jobbar tillräckligt med fysen. Utan bara vill ha xx antal timmar i veckan. Idag så räcker det inte bara med att ha talang och bra teknik, fysiken har en mycket större roll än förr i tiden. Sen får man lägga på ett bra psyke också för att lyckas i absoluta toppen./ Thomas J Ttk

    • atpmix

      Det stämmer bra Thomas!