Hur mår USA?

 

USA har haft en kollossal betydelse för den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Den unga kontinenten befolkades tidigt av de starkaste och mest motiverade från den gamla världen – att arbeta hårt och tjäna mycket pengar har aldrig varit någon skam i USA. Och den egna marknaden för nya produkter har varit gigantisk.

Den amerikanska innovationskraften har varit oöverträffad när det gällt att frambringa världsledande företag, vilket självfallet haft en oerhörd betydelse för utvecklingen på världens börser.

Men frågan är hur det ska gå framöver?

Somliga spår att BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) ska gå om Västvärlden – och så blir det nog om man ser till BNP. Men innebär det att USA:s betydelse som motor kommer att upphöra?

Låt oss inse att utmaningarna för USA är gigantiskt stora. Statsskulden är ogripbara 15000 miljarder dollar – 300000 kronor på varje amerikansk individ, oavsett ålder. Men så länge man kan hålla ihop i kongressen, och betala räntor och amorteringar på statsskulden med nytryckta dollar, fungerar det. Risken är förstås att det leder till inflation, vilket i sin tur driver upp räntorna och skapar en negativ spiral.

Om utländska företag och stater en dag skulle vägra att acceptera dollarn som betalningsmedel (dess status som reservvaluta skulle upphöra) skulle USA inte längre kunna betala för sin import, eller emittera amerikanska statspapper utomlands. Detta skulle vara ett grundskott mot Uncle Sam. Mot detta talar att de stora överskottsländerna har ett eget intresse av att skydda sina stora dollartillgångar.

Jag tror att USA trots allt har goda möjligheter att ta sig igenom krisen – men jag är långt ifrån övertygad. Främsta skälet till att jag är svagt optimistisk är den inledningsvis nämnda innovationskraften, som gör att USA kan fortsätta att leda en teknikutveckling som hela världen behöver.

Skattetrycket i USA är vid internationella jämförelser dessutom mycket lågt och bör därför kunna höjas (om man nu kan komma överens om detta). Samtidigt kan man låta dollarn fortsätta att falla i värde mot BRICS-ländernas valutor, för att reducera utlandsskulden och stimulera exporten.

Ett noterbart faktum är att USA (om än i blygsam skala) numera är nettoexportör av olja.

Får man tid på sig, och kan undgå politiskt vanstyre som under Busheran, bör därför obalanserna kunna rättas till. Men det är en svår balansgång – förr eller senare måste FED börja dra in stimulanserna och höja räntorna, och de amerikanska konsumenterna är redan hårt pressade. I det läget bör man inte vara överviktad i amerikanska aktier.

Det enda som är säkert är att den som lever får se.