Oseriös journalistik

 

I söndags publicerades en artikel på SvD Näringsliv med rubriken ”Dubbelmoralen flödar i Rosenbad”. Artikeln var skriven av Carolina Neurath.

Budskapet är att vissa politiker placerar pengar i börsbolag som man kritiserar, och att detta bör leda till allmänhetens indignation.

Min första motfråga är varför politiker inte skulle kunna investera i börsbolag som man kritiserar? För mig ter detta sig inte mer annorlunda än att man kritiserar sin arbetsplats, eller sin familj, för saker man inte gillar – men det kräver väl inte att man kapar alla band för det. Sund kritik måste kunna framföras i alla sammanhang, även där man själv deltar.

Sedan är det tragikomiskt att se hur en del politiker blir hypernervösa vid minsta antydan om att ligga i otakt med opinionen. I stället för att vänta tills fakta föreligger, rusar man i väg och säljer sina fondinnehav på vaga indikationer – det kräver väl ingen.

Artikeln i SvD ger också anledning till några andra reflektioner.

Om man inte kan underbygga sina påståenden med trovärdiga exempel blir seriositeten i journalistiken lidande.

Detta är vad som händer när det påstås att Anders Borgs kopplingar till olämpliga börsföretag kan styrkas genom att han äger Avanza Zero – en indexfond, som genom olika derivat, visar en total följsamhet till börsindex. Längre från ägande i enskilda bolag kan man inte komma!

Om man dessutom tar till förlöjligande överdrifter, som att ”Borg börjar veva med knytnävarna till och med i sömnen…” så fullbordar man känslan av att det är journalistiken det är fel på.