Hur ser det ut med uthålligheten hos våra proffsspelare?

 

Att proffstennisen blivit mer och mer fysisk de senaste två decennierna är ett faktum. För att kunna mäta sig med de bättre spelarna på touren krävs en mångfacetterad palett av fysiska egenskaper. Inför den stundande grussäsongen tänkte jag passa på att dela med mig av några personliga tankar och erfarenheter gällande en av de mest grundläggande fysiska delarna – uthålligheten

DC-skolan, Båstad, 1993. Jag minns förnedringen som om det vore igår. Det var inte sistaplatsen i sig som smärtade. Det var tiden (32 min på 6 km) samt vetskapen att min kondition jämfört med mina jämnåriga kombattanter var urusel. Lägerkapten Johan Sjögrens dom var hård men rättvis ”Du spelar bra tennis Jacob, men utan fysik går det inte”

I den stunden bestämde jag mig för att ta fighten mot mig själv. Jag visste att det skulle betyda blod, svett och tårar. Jag hade dåliga fysiska förutsättningar för tennis. Förutom kondition saknade jag helt naturlig kordination och dito kroppskontroll. Stelheten var min värsta fiende.

Men jag intalade mig tidigt en sak, och det var att uthålligheten låg helt i mina egna händer. Jag skulle i möjligaste mån försöka vända denna frapperande svaghet till en styrka.

Förutom själva tennisträningen kom den hårda löpningen att bli den röda tråden för min träning. Regelbundna tidtagningar på olika sträckor blev en vardag. Så fort jag slarvade lite märktes det inte bara på tidtagaruret – utan också på resultaten på tennisbanan.

Tids nog blev 3 km en sträcka som jag återkommande sprang för att checka av min fysiska status. Bosön besöktes många gånger och prestationskriterierna såg ut enligt följande:

Under 10.20  min.                      Grym form.

10.20 – 10.30 min.                       Bra form

10.30 – 10.40 min.                       Någorlunda form

10.40 – 10.50 min.                       Dålig form

Över 10.50 min.                            Katastrof

Efter många år inom proffstennisen kan jag med säkerhet säga att dessa tider är en bra måttstock för äldre elitsatsande juniorer och proffsspelare.

Frågan är hur den fysiska statusen ser ut för de svenska spelare som för närvarande satsar på proffsspel?

Skulle vara intressant med feedback från de involverade spelarna och/eller deras tränare.

 

 

 

 

  • Matte

    Bra inlägg igen Jacob! Fysen är ett”måste”! Jag själv har alltid haft hög prio på fysen. DC-skolan med Sjögren är en klassiker./Matte Pettersson

    • atpmix

      Vilken älg du var i spåret! :)

  • Per Reinholtz

    Hej!
    Kul att läsa dina tankar Jacob. Min spontana kommentar till den tidsskala du stället upp är tvådelad. 1)  I princip är det naturligtvis bra att ge sig mätbara kriterier på sina ansträngningar. Det hjälper att hålla fokus och det ger , inte minst viktigt , möjlighet till belöning ! Dvs tillfredställelsen i att ha förkovrat sig, att få resultat.  2 )  Däremot är jag inte lika säker på att dessa ganska snäva tidsgränser  har med den verkliga förmågan på tennisplanen att göra i den grad man kanske hoppas.  Det ger förvisso en viss mental styrka att ta sig förbi de där gränserna. Det kan vara guld värt. Men det är knappast relevant rent fysiskt att klara 3-km 12 sekunder fortare – och därmed kanske hoppa mellan 3 prestationsnivåer. Det är inte många meter i löplängd. Förmågan på tennisbanan består som sagt av en massa andra parametrar oxå. Förmodligen är sträckan ( 3 km )ganska OK för en tennisspelare , förutsatt att den görs flera gånger i rad i ett antal återkommande pass. Och att den kombineras med s.k ”långjogg” i lugn tempo för att ge kroppen sköljande genomblödning och lågintensiv träning som komplement.  Det tempo du talar om en hel del mjälksyra som måste hanteras på olika sätt. Dels genom ordentlig uppvärmning inför löpningen/testet dels genom att man lär sig springa relativt tekniskt bra. Dvs. på ett liknande sätt som man bör träna på att förflytta sig runt tennisbanan utan att spänna sig alltför mycket och därmed ödsla energi i onödan. Undvikande av skador och onödigt slitage är lika viktigt som annat i längden.
    Mvh  Per Reinholtz
    PS Jag kan ge en minnesbild från DC-skolan 1968 (!) då Birger Folke sa till oss något som fastnat i huvudet på mig som en klok tränares råd. Han sa;
    - Ni får gå och sätta er och vila  ”när som helst”. Bara ni ger järnet på banan !
    Detta sa två saker :  Jag måste jobba hårt OCH det är upp till mig själv!

    • atpmix

      Hej Per,

      Först och främst tack för din kommentar. Jag är mycket väl medveten om att ett 3km test ger ett begränsat svar på en tennisspelares fysiska status. I mina tidigare analyser av toppspelarna har jag poängterat den fysiska mångsidighet som tennis kräver. Explosivitet, spänst, smidighet mm. 

      Att ha en stark uthållighet kommer dock alltid vara grunden för tennisfysen. Utan den kommer du aldrig klara av att vara explosiv under flera timmar. Dessutom kommer din metala styrka, precis som du påpekar, byggas upp markant av en hög syreupptagningsförmåga. 

      Mina prestationskriterier är självklart ingen exakt vetenskap. Men efter 10 år av hårt löpande, i kombination med kartläggning av andra proffsspelare, anser jag gränserna rimliga. 3km är en kort distans, kanske för kort. För mig var skillnaden mellan ex 10.15 och 10.45 enorm. Det var skillnaden mellan superform och dålig form. 

  • Banglaola

    Tror det finns utmaningar för ensamkuskande proffs att motivera sig att hålla i fysen på det sätt som krävs. Fick tre flashbacks från hedehöstiden när jag läste ditt inlägg. minde mig ditt inlägg. För det första ett dc läger då kjell johansson kom o gav råd till oss fjunisar i omklädningsrummet under center och sa att han bara hade en sak som han ångrade med sin karriär: jag skulle tränat mer o hårdare. Den andra bilden är från början på 80-talet när vi som harvade runt 400-strecket i italien kom samman o tränade samman med team som då hade blivit modell i svensk tennis o fick ett uppvaknande att vi var uselt tränade jämfört med hasse simon o de andra. Den tredje bilden är av ivan lendl som i18åring körandes timme efter timme efter timme tills dess det blev mörkt varpå han körde en timme till. Hans testvärden från den tiden tror jag skulle stå sig hyfsat än idag.

    • atpmix

      Tack för den intressanta tillbakablicken!