Politiken marknadsanpassas

 

Arbetarrörelsens traditioner att demonstrera den 1 maj går tillbaka till 1890. I år talade den nye partiledaren Stefan Löfven i Göteborg.

De ideologiska basunstötarna från den korta juholteran hade nu ersatts med en taktiskt utformad lågmäld kampretorik, som hämtade sina motiv från dagsproblemen – främst arbetslösheten och jobben.

Sossarnas nya strategi är förvillande lik den som lanserades av Alliansen, och som sedan varit förhärskande under de två senaste regeringsperioderna. Båda har dragit slutsatsen att ideologier inte säljer på samma sätt längre.

Skickligt lurpassar de nu på var motståndaren har sina blottor, för att där sätta in stöten, oberoende om frågan från början varit klassiskt hemmahörande hos motståndaren eller ej. Sossarna har blivit näringslivsvänliga och moderaterna har blivit arbetarnas och fackets parti – om en viss hårddragning tillåts.

Osökt kommer jag att tänka på hur Demokrater och Republikaner sedan länge varit mera valmaskiner än ideologiska fanbärare i den amerikanska politiken. Nu ser vi samma utveckling här.

Vad bli konsekvenserna av den här trenden?

Jo, för de stora väljargrupperna spelar det mindre roll om Sverige regeras av sossar eller moderater. Detta kanske är bra i det avseendet att en trött moderatregering då kan bytas ut mot en pigg sosseregering – och vise versa. Själva växlingen vid makten gör att blodcirkulationen ökar.

Å andra sidan är det ju så att smakupplevelsen blir mindre när man drar ner på kryddorna – och kanske också intresset för politiken. Och det är ju inte bra om man tror att en ideologisk dynamik engagerar, och driver på samhällsutvecklingen.

Personligen tror jag att både svenska Republikaner och Demokrater tänker sig för innan de ger sig in på nya ideologiska vågspel.