Rebecca Peterson

 

Två solbrända spelare

Första maj och solen strålar från en klarblå himmel. Vad passar bättre än att göra årets grusdebut? Dessutom med en av Sveriges absolut främsta talanger, 17-åriga Rebecca Peterson.

Rebecca och jag är fostrade i samma klubb – Järfälla TK. Under Bosse Erikssons ledning har vi båda blivit skolade. Jag har stött på ett stort antal spelare och tränare genom åren – och jag kan med säkerhet säga att det är få som matchar Bosses analytiska blick för spelet och dess tekniska utmaningar.

Rebecca föddes nästan in i tennisen. Pappa Mart var en duktig spelare som 1990 emigrerade med fru och dotter från Estland till Sverige. Storasyster Berit (född 1987) tillhörde sverigetoppen som yngre junior. Mina första minnen av Rebecca är hur hon i treårsåldern sprang omkring i tennishallen med en liten miniracket och mjukboll.

Åren har gått fort sedan dess och idag finns det ingenting som motsäger att Rebecca inom de kommande åren på allvar kommer att utmana Sofia Arvidsson och Johanna Larsson.  Johanna har Rebecca fått träna med en hel del på senare tid – och rapporterna säger att hon redan hänger med bra.

Tyvärr har det senaste året blivit lite upphackat av sjukdom och skada, men nu ligger utvecklingsfasen åter igen i rätt riktning. Förra veckan var hon i Final i en ITF junior tävling i Spanien.

Hennes spelprofil är intressant.  Få tjejer har i 17-års åldern kunnat generera samma toppspin med forehand som Rebecca. Även om slaget är bra måste hon dock jobba på att få tillbaka racketen lite längre innan racketaccelerationen mot bollen tar fart. Det skulle ge ännu mer tyngd, vilket syns väldigt tydligt i videon där vi dunkar på med forehand. Jag hämtar kraften längre bak vilket är en viktig orsak till trycket jag skapar. En annan skillnad är hur jag får med mig kroppstyngden framåt i slaget.

I tvåhandsbackhanden vrider hon axlarna fint och får fram högeraxeln mot bollen. Faktum är att det är en detalj som damspelarna på touren generellt sätt gör mycket bra. Själv hade jag det som en återkommande svaghet, vilket gjorde att jag var sårbar på högre bollar på backhandsidan, och hade svårt att generera fart på lösare bollar från den sidan.

En annan intressant detalj i Rebeccas spel är att hon från tidig ålder varit duktig i ”det lilla spelet”, d v s spelet i serverutorna och runt nät, där känslig handled och små racketrörelser är signum. Det hör också till ovanligheterna inom damtennisen.

Till syvende och sist kommer dock hennes karriär, som så ofta, att avgöras av hennes villighet till uppoffring på det fysiska området.  Hon måste bli betydligt starkare, snabbare och uthålligare.

Någonting säger mig att hon kommer att anta utmaningen.