Grekland nära sammanbrott

 

Jag kan inte förstå hur Grekland ska kunna reda ut detta.

Det vi bevittnar är en demokratis mest inneboende svaghet. När omedelbara och nödvändiga beslut måste fattas, riskerar de att hindras av parlamentarisk handlingsförlamning.

Valresultatet var en kraftfull missnöjesyttring. De tidigare regeringspartierna marginaliserades totalt och oansvariga och populistiska ytterlighetspartier fick ökat stöd. Fraktion står mot fraktion i ett parlament som är i kaos.

Ur detta tumult ska en regeringsduglig koalition vaskas fram. Flera försök har redan gått om intet, och lyckas man inte de närmaste dagarna hotar nyval – vad det nu ska tjäna till?

Om en regering trots allt kan bildas dyker nästa svårighet upp. Låneavtalen med den Europeiska Unionen har ingåtts med de tidigare regeringarna, och om inte en ny sådan omedelbart bekräftar att man respekterar dessa, så bryts likviditetsströmmarna från ECB och IMF. Tysklands Angela Merkel har formulerat detta i klara verba.

Stängs penningkranen så går det åt pipan – en europeisk stats sammanbrott kan vara ett faktum inom några veckor.

Vad kommer då att hända?

Jag gör inte anspråk på att kunna ge ett uttömmande svar på den frågan. Men några saker kan kanske sägas. När staten slutar betala räntor och amorteringar förklaras den i default, d v s i konkurs.

Skatteintäkterna går i första hand till löner till de offentligt anställda, och statsapparaten upphör med de delar av verksamheten som bedöms minst nödvändiga. Först drabbas kulturinstitutioner, infrastruktur, skolor och universitet och delar av polisen och utrikesförvaltningen. Sist drabbas politikernas löner och akutsjukhusen.

Arbetslösheten skenar och skatteindrivningen prioriteras. Gatuupploppen ökar och politiker och välbeställda jagas av dem som har det sämst ställt. Hyrorna uteblir och fastighetsägarna får svårt att betala sina räntor till bankerna. Soptömningen upphör och elleveranserna uteblir till många hushåll. Kyrkor och organisationer får administrera utskänkning av bröd och soppa.

Centralbanken återinför den gamla valutan. Bankerna räknar om alla tillgodohavanden till den nationella valutan och staten börjar betala sina utgifter i denna. Nya sedlar måste tryckas och alla priser märkas om – allt tar tid och kaos hotar. Enskilda människor som tar ut sina pengar från bankerna finner att köpkraften minskat till hälften, en grotesk fattigdom har slagit till som en tjuv om natten.

De som har eurosedlar hemma eller konton utomlands växlar inte in dem mot de nya pengarna – de mest angelägna affärerna görs fortfarande upp i euro. Dagligvaruhandeln måste betala importen i euro, vilket innebär att livsmedelsförsörjningen lider svåra avbräck. De greker som kan, flyr utomlands till släktingar och vänner.

Ett chokat Europa står handfallet och ser något helt nytt och overkligt hända. Stämningsläget faller mot noll och aktiebörserna vibrerar.

Röda Korset, FN och EU anordnar katastrofhjälp till Afrikas horn – nej till Grekland.

 

  • Mr_Speck

    Låter som skaplig TV-underhållning efter de Anaboliska Spelen 8)

  • http://www.facebook.com/people/Ingrid-Ericsson/100003380567588 Ingrid Ericsson

    Och de omedelbara och nödvändiga besluten är förstås chockterapin som beordrats från bankerna och EU? Att välja en annan väg är ”demokratins svaghet”? Nej, jag håller inte med dig. Det grekiska folkets beslut är demokratiskt och därmed legitimt. Endast det grekiska folket kan avgöra Greklands öde.  Hade EU fungerat demokratiskt hade vi aldrig infört euron och därmed hade vi sluppit alla problem och allt lidande som den förorsakar.

    • atpmix

      Ja, alternativet är ju som jag försöker visa mycket värre. Det jag menar med demokratins svaghet är att inte kunna välja någon väg alls beroende på politiskt kaos. Självklart är folkets beslut legitimt, jag har ingen annan uppfattning där.

      Beträffande införande av euron har jag redan i ett tidigare inlägg redogjort för varför den var feltänkt.

  • A B

    Ingrid Ericssons resonemang är ju rätt typiskt för de EU-fientliga extremister som gör sig breda just nu. Man skulle rent av kunna vidga resonemanget och säga ” hade EU fungerat demokratiskt hade vi aldrig infört EU”. Problemet är inte euron, utan Greklands kroniska oförmåga att få ordning på sina statsfinanser. När/om Grekland går  i statsbankrutt blir det fjärde eller femte gången (beroende lite på hur man räknar) sedan självständigheten 1829.