Skanska

 

Jag finner ett nöje i att emellanåt presentera våra anrika börsföretag – för mig påminner de om celebriteter. Tidigare har jag i dessa spalter i korthet beskrivit verkstadsbolagen Volvo och SKF – samt helt nyligen H&M.

I det följande har turen kommit till Skanska.

För tjugotalet år sedan, eller något mer, hette bolaget Skånska Cementgjuteriet, vilket röjer både dess ursprung och dess verksamhet. Men när expansionen tog fart i USA så dög inte det gamla fina namnet utan det blev Skanska (Skånska på amerikanska). Näst steg blev sedan att döpa om hela koncernen till detta något udda namn.

Skanska tog del av och drev på den svenska tillväxten under 1900-talets första hälft. Under byggboomen under rekordåren, och det så kallade miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen, växten koncernen sig urstark. De finansiella resurserna var så stora att man diversifierade verksamheten och blev en finansiell spelare av rang. Flera betydande börsbolag, bland annat Sandvik, fick under en period Skanska som storägare.

Makten i Skanska låg inte hos institutoner utan hos ledningen, som medvetet cementerade denna makt genom ett intrikat korsägande, där Skanska ägde utomstående investmentbolag som i sin tur ägde aktier i Skanska. Samma sak gällde för Volvo, och de två huvudarkitekterna, Bengt Haak i Skanska och PG Gyllenhammar i Volvo, sammarbetade i syfte att stärka varandras makt.

Korsägandet kritiserades så småningom alltmer och när arkitekterna drog sig tillbaka upplöstes detta gradvis, varvid stora finansiella resurser frigjordes.

Renodling och internationell expansion blev den nya given, och där har Skanska varit utomordentligt framgångsrikt. Koncernen finns på ett antal strategiska marknader världen runt. Bostäder, kommersiella byggnader samt infrastruktur som vägar och sjukhus är kärnområdena. Som alla känner till var Skanska det enda entreprenadföretaget som vågade ta sig an jätteprojektet Nya Karolinska.

Q1-rapporten kom idag. Resultatet var något sämre än väntat, vilket berodde på att försäljningen av nya bostäder, framförallt i Sverige, haft ett bekymmersamt kvartal. Bostadsmarknaderna har under vintern och våren varit tröga, och de fasta kostnaderna har då fått större genomslag än normalt.

Detta fick aktiekursen att falla med drygt 7 procent, vilket jag tror är en överreaktion. Ledningen signalerar en kraftfull respons på den inträffande avvikelsen, och denna skymde också det faktumet att övriga delar av rapporten var stark. Orderingången växte med 7 procent för koncernen som helhet och särskilt USA uppvisar positiva tecken. Första kvartalet är också normalt det svagaste under året.

Vinsten per aktie var 2011 ca 20 SEK, varav hälften bestod av en reavinst vid försäljningen av den chilenska motorvägen Autopista Central. Skanska har återkommande stora reavinster från avyttringar av anläggningar och kommersiella fastigheter som lyfter resultatet. Denna typ av vinster ingår dock aldrig i prognoserna.

Oräknat den nämnda typen av reavinster så genererar rörelsen ett resultat omkring 10 SEK per aktie – trots avvikelsen första kvartalet i år bör årets resultat kunna bli i samma storleksordning. Detta ger ett P/e-tal om 10 på dagens kurs, och en direktavkastning som är ca 6 procent – finfina nyckeltal helt enkelt.

Jag tror att det efter dagens kursfall är köpläge i Skanska.